Ja det var ett bra tag sen jag skrev här inne. Har inte känt att jag har haft nått speciellt att skriva.
Det har varit en ganska tuff månad i Oktober. Min älskade morfar blev väldigt sjuk nere i Spanien Torsdagen den 6/10. Han blev nersövd och hamnade i respirator. Det var inte ett roligt besked att få reda på. Speciellt inte när man är på jobb :(. Blev så ledsen och knäckt så mina kollegor sa att jag kunde sluta två timmar tidigare. Så jag ringde mamma och hon kom och hämtade mig på jobb. Vi åkte iväg och fikade och pratade... Mötte upp min lillebror också så han fick prata av sig lite han med. På kvällen ringde mormor och berättade att morfar har fått en blödning i mgen som läkarna inte kunde hitta källan till... Ännu ett dåligt besked. Svårt att gå och lägga sig och sova men fick några få timmars sömn iaf. Sen var det dax för jobb dagen efter. Den dagen började jag jobb kl 12.00 och kl 13.30 var det dax för APT-möte på jobb. Hann inte vara med på mötet erän ca 50 min sen ringde min mobil.......Det var mamma som ringde... Jag fick ont i magen och en klump i halsen och kände att tårarna var påväg fast jag inte ens hade hunnit svara än. Mamma storgråter i telefonen och säger att morfar håller på att dö. Att läkarna har krismöte om vad som ska ske. Jag blir jätteledsen och kunde knappt stå på benen. Mamma sa att hon var tvungen att åka ner akut till Spanien. Jag sa att jag ville hänga med utan tvekan. Ville inte låta mamma åka ner själv och dessutom ville jag inte missa att träffa morfar om det nu skulle vara att han vaknade upp från nersövningen. Jag, mamma och min kusin åkte ner Lördagen den 8/10. Det var en hemsk syn att se morfar så svag och dålig... Fick dåliga besked vissa dagar och bra besked andra dagar. Svårt att veta om man skulle vara glad eller ledsen. Hjärtat blev stabiliserat och det var ingnting att oroa sig för längre. Nu var det bara blödningen och sviktande njurar som oroade oss. Han vaknade upp visa dagar och gav oss ganska stora hopp om att han skulle bli bra igen. Han börjad mima och göra tummen upp. Han kramade våra händer när vi bad honom och blinkade när han förstod vad vi sa. Det var ett en magisk känsla i kroppen. Den 13/10, dagen innan jag och kusinen skulle åka hem till Sverige igen så blev morfar akutopererad för blödningen i magen. Operationen tog 2 timmar och det var dom två längsta timmarna jag någonsin varit med om. Hemskt! Morfar klarade operationen väl och jag och kusinen kunde åka hem med bra besked ( trodde vi). Mamma stannade kvar med mormor och hon visste inte hur länge hon skulle behöva stanna. Vårt flyg lyfte 11.50 från Malaga och vi var framme i Sverige ca 16.00.. Älsk kom och hämtade mig och sen körde vi hem. På kvällen innan jag skulle lägga mig så ringde telefonen... Det var mamma...... Hon hade dåliga besked.. Blödningen hade kommit tillbaka och läget var kritiskt igen..... Suck! Mamma bestämde att hon skulle stanna iaf 1 vecka efter att jag och kusinen åkte hem. Under den veckans tid så gick det uppe och ner. Ibland var det bra och ibland var det riktigt dåligt... Mamma åkte hem på morgonen den 21/10 och det var så fruktansvärt jobbigt för henne att lämna både sin mamma som var så ledsen och sin pappa som låg döende och att det kunde vara den sista gången hon såg honom. När mamma väl kom hem till Sverige så bestömde hon sig för att åka hem till sin kusin och umgås för att inte vara så ledsen. Hon hinner inte merän in på deras tomt så ringer mammas telefon.... Det var mormor..... Hon berättade att morfars kropp inte orkade kämpa längre. Den 21/10 kl 19.50 somnade min älskade morfar in. Ett besked jag aldrig någonsin kommer glömma.
Morfar jag älskar dig och saknar dig enormt. Imorgon är det 1 månad sen du lämnade oss... Jag tänker på dig så ofta kan du tro. Speciellt innan jag ska gå och lägga mig.
Så nu vet ni att det har varit en jobbig månad med mycket prat angående begravning och annat som tillhör....
